De olika väderprognoserna var eniga om svag nordostlig vind, så jag blev lite förvånad när jag kom ner till Grötvik och det blåste väst-nordvästlig vind istället, ungefär 4 m/s. Skön sensommarkväll iallafall. Det var bara jag och rookie-Henrik ombord (och Auto förstås), övriga gastar passade barn, var på kurs, hade åkt iväg på semester, var på jobbmöte eller skulle sälja bil. Ganska klena ursäkter. Man får ju prioritera lite.

Gasttorka med andra ord. Fördelen var att inga gastar skulle plockas upp i Halmstad så vi tänkte utnyttja tiden och passa på att träningssegla lite på väg in till start. Upp med gennakern till exempel, en lagom utmaning på två man varav ett blåbär. När den var nästan i topp gick det plötsligt mycket lättare att hissa. Å nej, skothaken i fallet hade kopplat loss sig, gennakern ramlade ner en bit och låg fastkilad mellan toppvant och diagonalstag på nedre spridaren.

Henrik försökte locka ner gennakern men den satt där den satt. 

Och fallet satt ju såklart i masttoppen… Suck. 

Så vi fick segla in till Halmstad ändå, ta ner seglen och lägga till, Henrik hissade upp mig med klätterselen i storfallet och snart var vi på gång igen. Henrik var på gymmet helt i onödan tidigare idag. 

Starten prickade vi ganska bra inom 10 sek men på väg ut i hamninloppet råkade jag släppa förbi Millan i lovart, och direkt efter henne kom två X-99or och sedan var vi helt överkörda, försökte få luft i deras störda vind men kom hopplöst på efterkälken. 

På väg ner till Påarpsbojen satte vi gennakern och det gick ganska hyfsat även om det tog mer än halva benet innan den var uppe, och nertagningen innan rundning gick inte så bra så det blev en extrarunda söder om bojen innan vi kunde ta rätt riktning på kryssbenet mot Långenäsbojen. Auto styrde riktigt bra med vindroderfunktion på kryssen medan vi förberedde nästa gennakerhissning.

Men efter att ha rundat Långenäsbojen bangade vi ur med att hissa på halvvinden. Det hade varit vår enda chans att ta igen lite av allt vi förlorat hittills, men vi hade väl gett upp antar jag.

På halvvindsbogen mot hamnen igen kom vi närmare och närmare Fenixen som låg före oss men plötsligt fick de fart och vi tappade vår fart så vi hann aldrig förbi dom före målgång, och de kom näst sist. Ja det räcker så, behöver inte bli mer tydlig tycker jag. Det var iallafall en riktigt skön kväll. Igen. 

På lördag är det kapssegling på riktigt, Lappens Cup. Då har besättningen inga ursäkter längre. 

Saphira – välkommen tillbaka efter långdraget motorhaveri