Taggad besättning, strålande väder med 3-4 m/s ostlig vind, helt platt vatten, bortplockad gennakerstrumpa, 32 båtar till start, det kunde inte bli bättre. Bra start, perfekt gennakerhantering, bra gippar. Allt flöt som det skulle. Banan var två varv ”plus knorr” på vanliga tisdagsbanan. Efter ett varv plus halva knorren där allt klaffade hände det enda som vi inte kan råda över, vinden dog ut. Slut på det roliga.
Var det sjöbris som fyllde på från väster och släckte ut den ostliga vinden? Hur kunde vindkraftverken vid Pilkington snurra på när havet låg blankt? Gick någon i mål?
Det var även höstens första båtupptagning i Grötvik idag. Mobilkranen slet hela dagen. Måste kännas lite bittert att ställa båten på land en sådan fantastisk helg.
De olika väderprognoserna var eniga om svag nordostlig vind, så jag blev lite förvånad när jag kom ner till Grötvik och det blåste väst-nordvästlig vind istället, ungefär 4 m/s. Skön sensommarkväll iallafall. Det var bara jag och rookie-Henrik ombord (och Auto förstås), övriga gastar passade barn, var på kurs, hade åkt iväg på semester, var på jobbmöte eller skulle sälja bil. Ganska klena ursäkter. Man får ju prioritera lite.
Gasttorka med andra ord. Fördelen var att inga gastar skulle plockas upp i Halmstad så vi tänkte utnyttja tiden och passa på att träningssegla lite på väg in till start. Upp med gennakern till exempel, en lagom utmaning på två man varav ett blåbär. När den var nästan i topp gick det plötsligt mycket lättare att hissa. Å nej, skothaken i fallet hade kopplat loss sig, gennakern ramlade ner en bit och låg fastkilad mellan toppvant och diagonalstag på nedre spridaren.
Henrik försökte locka ner gennakern men den satt där den satt.
Och fallet satt ju såklart i masttoppen… Suck.
Så vi fick segla in till Halmstad ändå, ta ner seglen och lägga till, Henrik hissade upp mig med klätterselen i storfallet och snart var vi på gång igen. Henrik var på gymmet helt i onödan tidigare idag.
Starten prickade vi ganska bra inom 10 sek men på väg ut i hamninloppet råkade jag släppa förbi Millan i lovart, och direkt efter henne kom två X-99or och sedan var vi helt överkörda, försökte få luft i deras störda vind men kom hopplöst på efterkälken.
På väg ner till Påarpsbojen satte vi gennakern och det gick ganska hyfsat även om det tog mer än halva benet innan den var uppe, och nertagningen innan rundning gick inte så bra så det blev en extrarunda söder om bojen innan vi kunde ta rätt riktning på kryssbenet mot Långenäsbojen. Auto styrde riktigt bra med vindroderfunktion på kryssen medan vi förberedde nästa gennakerhissning.
Men efter att ha rundat Långenäsbojen bangade vi ur med att hissa på halvvinden. Det hade varit vår enda chans att ta igen lite av allt vi förlorat hittills, men vi hade väl gett upp antar jag.
På halvvindsbogen mot hamnen igen kom vi närmare och närmare Fenixen som låg före oss men plötsligt fick de fart och vi tappade vår fart så vi hann aldrig förbi dom före målgång, och de kom näst sist. Ja det räcker så, behöver inte bli mer tydlig tycker jag. Det var iallafall en riktigt skön kväll. Igen.
På lördag är det kapssegling på riktigt, Lappens Cup. Då har besättningen inga ursäkter längre.
Fenixen Asterix
Saphira – välkommen tillbaka efter långdraget motorhaveri
För att kunna samla ihop bilder från seglingar runt Halmstad har jag lagt upp en grupp på Flickr, ni som har bilder från seglingar i Halmstad, Skallkroken etc får gärna bidra med bilder där.
Thomas på Thoya tog också bilder i tisdags, han fick oss på en startbild och en bild när vi gick i mål. En bild på varje håll på nästan samma ställe, bidevind och slör. Tack för det!
Startlinjen markeras av den röda romben framför vedtraven.
Dagens tisdagssegling var nog faktiskt säsongens bästa segling. Kalasväder, det blåste 5-7 m/s från syd och på tisdagsbanan innebär det två undanvindsbogar med slör, det har knappt varit någon undanvindssegling annars i år… Perfekt gennakerföre.
Hela 26 båtar till start, snudd på rekord. Startade nära lovartskajen, sträckbog ut från starten, vi jagade Carrerran MissMore som startar precis före oss och höll ifrån X-99 Blue Eagle som nosade oss i häcken. De begärde plats på insidan av oss vid inre piren men jag nekade och lovade upp istället, de låg några decimeter bakom vår akter och hade inget överlapp så de fick falla av och gå lä om oss istället.
Kryss ner till Påarpsbojen. Vi gick vidare på samma bog ett tag men fick slå efter att genuafallet råkade bli för mycket släppt när det skulle lättas lite (ja, två varv på fallvinschen är bra innan man släpper fallet…) så vi passade på att få det fixat när vi passerade vindögat, men vi tappade ändå lite innan seglen var rätt skotade igen. Och sedan gick vi lite för långt innan nästa slag så det blev lite lösare skot sista bogen ner till Påarpsbojen. Slöseri…
Gennakern blev hissad ganska snart efter rundningen men som vanligt trasslade det till sig när den skulle vecklas ut så det blev lite pyssel för fördäckarna innan den kom på plats. Full fräs mot Långenäsbojen, körde om Express SWE595 och mediagasten passade på att föreviga den ordentligt. Vi gick lite högre än rak kurs så vindvinkeln blev ungefär 130° sann vind för att få tillräckligt tryck i gennakern.
I och med det kunde vi gippa innan rundningen också, bra att ha lite tid för det speciellt med ovana gastar. Och tur var väl det, gippen gick inte riktigt planenligt. Orsaken var den cruisingmässiga gennakerstrumpans kontrollina som inte blev överflyttad till rätt sida innan gippen, så gennakern la sig runt kontrollinan som var bunden i masten och alltihop hamnade runt förstaget istället för att fladdra ut snyggt framför båten som det ska göra…
Återigen en del trassel för fördäckarna att reda ut. Det slutade med att det blivande lovartsskotet (som inte skulle användas mer idag) skulle kopplas loss för att frigöra oredan och då skulle allt vara klart, men tyvärr var det fel skot som blev losskopplat så det blev lite mer jobb för fördäckarna innan gennakern kom rätt på sin nya bog och då hade vi redan rundat bojen för ett tag sedan. Nä, nu får det vara slut med den där crusingstrumpan.
Men nu blev det lite fart i grejorna. Perfekt vindvinkel för gennaker, runt 100-110° sann vind och vi körde om ett antal båtar på sista benet tillbaka in mot hamnen. MissMore låg dock fortfarande framför oss efter att ha gjort betydligt bättre ifrån sig på första kryssen. Vi gick till och med förbi Svante i folkbåten Svea, det har nog aldrig hänt innan! 🙂
Sista biten innan mål blir det öppnare slör vilket innebär sämre vindvinkel för gennaker så vi tappade lite fart, men när vi kom in i Nissan lovade jag upp för att få mer tryck i gennakern och styrde mot lovartskajen för att pressa oss förbi MissMore och H-båten Miss G (?) och den planen fungerade bra, vi fick upp farten igen och kom förbi båda två i lovart med några sekunders marginal och strök kajkanten förbi mållinjen.
Vi kom till slut på 12:e plats (eller 11:e?) av 26 startande. Första gången på övre halvan av resultatlistan!
Bland dagens gastar fanns två rookies, dels grannen Gert som seglat någon enstaka gång för länge sedan, dels Henrik som seglade för andra gången i sitt liv. Från den ordinarie besättningen var det bara Daniel som kunde hänga med idag – synd för dom andra denna fantastiska kväll…
Lite tjuvträning fick dom på väg från Grötvik till Halmstad när vi motorseglade men sedan var det bara att kasta sig in i hetluften för rookiesarna.
De grillade hamburgarna var minst lika goda som vanligt medan Henrik diskuterade båtlutning. Sedan seglade jag, Henrik och Gert hem båten, en helt fantastisk kvällssegling i mörkret, sträckbog till Grötvik. Magiskt.
Dags igen för den traditionella Krabbseglingen i Skallkroken. Inte precis traditionell för Libelle, men jag har åtminstone seglat tävlingen en eller ett par gånger tidigare i egen båt med vår Birdie 24 någon gång på 90-talet. Den gången upplevde jag en broach med spinnaker, fick därmed närkontakt med masttoppen på Arvidssons Maxi 77 vilket kostade honom toppblocket på spinnakerfallet om jag minns rätt. Dessutom lyckades vi missa att passera på rätt sida av en boj mitt på banan så vi blev diskade till slut. Men festen var kul och krabborna goda.
Så nu var det dags att återuppleva denna segling. Tre fjärdedelar av ordinarie besättning var med ombord när vi seglade från Grötvik till Skallkroken på fredagskvällen. Vi hade med oss våra äldsta killar som är klasskompisar med varandra i tvåan. Ganska blåsigt med 10-11 m/s, vi seglade med två rev i storen och lite inrullad genua. Killarna tjöt av förtjusning i vågorna, bättre än Liseberg… Efter vi passerat Tylön på insidan för lite sjölä och paus från vågorna började dom bli lite segare och blev lite sjösjuka men det var lyckligtvis ingte någon som offrade till havsgudarna. Samtidigt öppnade sig en klarblå himmel och det blev en helt fantastisk halvvindssegling mot solnedgången, förbi Ringenäs och vidare norrut till Skallkroken.
Vi blev väl mottagna i Skallkrokens otroligt mysiga hamn och efter middag i båten sov vi gott ombord allihop. Men först kollade jag hur loggivaren mådde, loggen visade en knop för lite och orsaken var det inte någon tvekan om. Bort med havstulpanerna!
På morgonen blev småkillarna upphämtade efter en stadig frukost och efter skepparmöte och lite förberedelser så stack vi ut till havs. Rejält med vind och mycket vågor. Två rev i storen och lite inrullad genua blev receptet igen. Vi hade egentligen behövt en kryssfock – att rullreva en genua blir inte speciellt bra men det fick duga i brist på annat. Fördelen är att det går lätt att rulla ut den igen på undanvind.
Får sätta en fock på önskelistan jämte spinnakern.
Av närmare 30 båtar på startlistan var det bara en dryg handfull som startade men flera av dom bröt en efter en, antingen för de tyckte det var för blåsigt och skumpigt eller för att de körde sönder saker. Det gick väl åt ett par spinnakrar tror jag. Till slut var det bara fyra båtar kvar på banan – vi var en av dom.
Vi hade också ett litet haveri – den brandkarbinhake som storskotet var fäst med höll inte för belastningen i en gipp innan start, den var på väg att bli uträtad trots 8 mm tjockt rostfritt stål. Daniel fick dyka ner i verktygslådan och byta till en shackel just i startögonblicket. Tur att Andreas upptäckte det i tid, det hade inte varit kul om bommen flög iväg okontrollerat på kryssen eller vid en gipp.
Vi smög alltså över startlinjen med bara genuan, storen hängde utan skotning. Dessutom blev jag osäker på om vi var över startlinjen för tidigt så för säkerhets skull svängde jag ner bakom linjen en gång till efter vår signal.
Bansträckningen bestod av fyra varv (skissen visar bara två av varven) runt startboj inne vid hamnen och västpricken utanför Skallkroken, totalt ca 12 distansminuter. Just det, det var ju den där bojen i mitten av banan vid 3,7-metersgrundet också, Bergs boj heter den visst (undrar hur det namnet kom till), den skulle man hålla söder om och det lyckades vi faktiskt med denna gång. Det är mycket grund och rev utanför Skallkroken och det var väldigt skönt att ha plottern som stöd för att inte hamna fel.
Libelle och besättningen trivdes bra, båten tuggade i sig vågorna fint och gick hur bra som helst i sjön och kulingvinden på 11-14 m/s. Jag är riktigt nöjd med hur båten beter sig och hur bra den lyder roder. Andreas och Daniel fixade gastandet galant. Men med bara tre man ombord och för lite erfarenhet i bagaget strök vi tankarna på att hissa gennakern. Toppfarten blev ändå drygt 10 knop i surfarna på en öppen slör. Men det är långt kvar till spjutet Molich X ”Millan” med Stellan vid rodret som gjorde över 17 knop med spinnaker. När de gick i mål som första båt hade vi just rundat startbojen och hade börjat kryssa på det sista varvet på banan. När vi sedan kom i mål (och fick ett skott som sista båt) möttes vi av applåder och jubel från piren, det värmde verkligen!
Tvåa efter Millan blev Banner 30 Puh på hemmabana och trea blev Folkbåten Svea från Halmstad. Jag hade blivit förvånad om vi hade lyckats slå någon av dessa även på en mer normal kappseglingsdag. Vi är mycket nöjda trots sistaplatsen. Vi har lärt oss mycket av dagen och har mer självförtroende med oss själva och båten och framför allt glada att vi fullföljde seglingen. Vi tyckte att det var en rolig segling alla tre, även om det var lite exceptionella förhållanden.
Tyvärr fick vi hoppa över dagens verkliga huvudnummer nämligen själva festen med skaldjursbuffé med hemmakokta havskräftor i partytältet på kajen, så vi seglade hem till Grötvik igen efter mat och fikapaus i land.
Stort tack till Skallkroken för en välorganiserad och lyckad segling! Här finns bilder och en film. Har hört talas om att även festen var lyckad.
Här är mer av våra bilder och en film ur Libelles perspektiv.
Det finns även lite sköna bilder från Blur-Peters gästspel på förra årets Krabbsegling som var en betydligt lugnare tillställning.
Tisdagsseglingen missade vi tyvärr denna vecka. Annat kom i vägen. Men läs om den på SWE595.
Jag och gästgast Henrik (som aldrig satt sin fot på en segelbåt tidigare) körde båten från Grötvik in till Halmstad och där plockade vi som vanligt upp Gunnar på en brygga, direkt från jobbet. Daniel hittade vi på en annan brygga, hur det nu gick till. Samordningen kanske inte var riktigt på topp…
Dagens segling började bra med måttlig sydostlig vind och vi satte starten fint. Vi startar ju bland de sista båtarna med vårt relativt höga LYS/SRS-tal och när vi kom ut i ytterhamnen låg båtarna som startat före oss mer eller mindre parkerade i ett vindhål. Vi hade fart kvar och gled förbi ett antal båtar, och snart fyllde vinden på igen. Rena omstarten.
Det såg ut att bli en fin sträckbog upp till Långenäsbojen. Med några båtlängder kvar till bojen började vi förbereda för att slå och runda bojen och sedan sätta gennakern när vinden plötsligt kantrade 50-60°. Det var bara att falla av och segla vidare tills vi kunde slå för att runda med en helt annan riktning. Det såg underligt ut när båtarna bakom oss fortfarande var på väg mot märket på samma kurs som vi haft innan, och vi seglade ett helt annat håll tills vi kunde slå och runda. Snurriga vindar.
När vi till slut hade rundat satte vi gennakern lugnt och försiktigt, inga misstag den här gången. Alla skot och nedhal på rätt sida om allt. Vinden vred tillbaka mot syd, det såg ut att bli en bra gennakerbog mot Påarpsbojen. Men vi kom inte särskilt långt innan luften gick ur igen, denna gång för gott. Tiondelars knop blev till hundradelar, gennakern hängde som ett draperi nästan helt utan liv, det var bara vågorna som gjorde att seglen fladdrade och slog. Vi höll ut ett tag, tyckte oss se krusningar och stråk längre fram och försökte ha tålamod. Men fler och fler gav upp runt omkring och till slut när det började komma lite regn var vi överens om att bryta vi också och tog ner seglen innan dom skulle bli blöta. På vägen in till hamn igen började det plötsligt blåsa igen och vi körde om ett par folkbåtar och en IF som hade lyckats hinna före vindhålet och tog sig i mål seglande. Bra jobbat!
På klubbstugans altan serverades en riktigt mumsig tacobuffé. Första tisdagkvällen i år som vi satt under tak och åt pga vädret.
Daniel och Gunnar lämnade oss i Halmstad och så körde jag och Henrik hem båten till Grötvik, med tända lanternor. Höstkvällarna är här. Det var nästan vindstilla så vi gick för motor men när vi kommit ungefär halvvägs fanns det vind igen, 5-6 m/s och det hade varit perfekt att segla i en härlig porlande bidevind i skymningen. Men nu var allt ihoppackat så det var lite väl hög tröskel på det projektet och tråkiga järngenuan fick göra jobbet istället.
Tack till gastarna Henrik (debutant som fick blodad tand och gärna vill hänga med fler gånger), Daniel och Gunnar!
De fina bilderna har Daniel Stenholm på Express SWE595 bidragit med, helt ovetande… Tack för det!
Nu ser vi fram emot helgens Krabbsegling, vi seglar till Skallkroken på fredag kväll och sedan är det distanskappsegling på lördag. Det ser ut att bli ganska blåsigt och tyvärr en del regn.
Ganska blåsig tisdag igår, runt 9-12 m/s och en del sjö.
Det började inte särskilt bra. Vi har fasta akterförtöjningar som går ner till botten och jag lyckades kroka fast grannbåtens akterförtöjning i kölens bakkant när jag backade ut från vår plats i Grötvik (svängde klantigt nog lite för tidigt trots att Andreas varnade mig), och sedan satt hans tamp så fint mellan roder och köl och där sitter propellern också så det gick ju inte att hjälpa till med motorn, samtidigt som vinden tryckte på rejält och inte precis gjorde saken lättare. Jag och Andy höll på i 20 minuter innan vi kom loss med diverse trixande.
Snabb slör med sköna surfar in till Halmstad och så plockade vi upp Gunnar i farten från en brygga, han klev på i lågskor med portfölj, direkt från jobbet. Ombyte för honom, ett par slag i hamnen och sedan dags för start som vi prickade perfekt bara ett par sekunder sent.
Seglingen gick ganska bra, fick bra trim på seglen i den hårda vinden till slut men råkade ut för några uppskärningar som stoppade upp båten bland annat typiskt nog just före rundning av Långenäsbojen, fick kontroll på båten igen precis innan genuan började bräcka. Tvärnit, flera båtlångder gick åt pipan där… Storskotet är för svårt att lossa så de flesta gångerna lyckades skotaren inte få loss det i tid för att släppa på trycket, skotlåset behöver justeras. Kanske även bättre utväxling på storskotet och storskotstravaren.
Men det räcker inte att segla ganska bra om man ska ha en chans mot rävarna i Halmstad så vi kom sist, men bara åtta minuter efter ettan och många erfarenheter rikare. Även en förlust är en seger.
Vi hade tagit ett rev i storseglet men det var svårt att få rätt form på det, det vore antagligen bättre att segla med full stor så man kan plana ut det ordentligt och hellre segla med bubbla vid mastliket och spilla vind vid vindbyar. Fullattesegel fladdrar ju inte så det går bra att skota löst. Vi testade att kryssa med fullt storsegel på väg hem till Grötvik igen och fick bättre form på seglet då.
Vi seglade med vindinstrumentet inställt på sann vind istället för skenbar vind denna gången (dvs vinden som blir om man räknar bort fartvinden), efter tips från Leif som seglade med oss förra tisdagen. Detta för att kunna jämföra lättare med polardiagrammet, som vi ska försöka utnyttja lite bättre framöver. Men först måste jag få ordning på kalibreringen av vindvisaren, den visar lite snett nu.
Den grillade hamburgaren på klubbens altan efteråt var minst lika god som vanligt. Sjön suger.
Tack till dagens gastar Gunnar (även foto) och Andreas!
