Libelle

Säsongen har mjukstartat med några småprojekt. Ny kökskran inhandlad (igen), ska bara monteras. Ska vara lite mer lätt på handen denna gång. Omkopplare för VHF-högtalare i sittbrunnen är klar. 

Men nu är det vårrustning som gäller på allvar. Annandag påsk är tydligen våtslipningsdagen. Köl och roder har fått en första våtslipning, och resten av botten ska få en omgång också innan bottenmålningen. Man kan göra det väldigt seriöst med polering och allt eller nöja sig med att få det lite lagom slätt. Viktigast är främre 1/3 till 1/2 av köl och roder, det är dessa som gör mesta jobbet vid kryss så det är viktigt att få ostörd laminär vattenströming runt de delarna för att få max lyft och bra bett på kryssen. 

Vattnet är ännu inte påkopplat i Grötvik pga fortsatt frysrisk så det är bring your own water som gäller. En regnvattentunna på släpet funkar bra för att mata högtryckstvätten. Det är bara att köra lite försiktigt så inte allt vatten skvalpar ur på vägen till hamnen. 

Äntligen har is och snö gett med sig. Det får vi fira med en somrig och en vintrig Elan-bild. Jo, det är samma Elan som gjorde Stenmarks skidor. 

   

   

Med båten på land, is i havet, minusgrader i luften och en vinter som för en gångs skull är värd namnet är det ändå full aktivitet bland seglarna häromkring. Här är några exempel.

I en lada i Ränneslöv jobbas det för fullt på nya Vindfamne och det går fort framåt. Mycket spännande att följa, divinycellplankorna är på plats på spantstativet och det börjar bli dags att plasta utsidan tror jag. Med den här takten blir det nog sjösättning 2011. Det är lockande att göra ett studiebesök. 

         

       

Det finns lite mer små projekt på Libelle, får se vad som hinns med innan sjösättningen. Ett axplock:

• Högtalaromkopplare för att kunna få ut VHF i ena sittbrunnshögtalaren.
• Installera ny bättre kökskran.
• Montera extern antenn till trådlösa bredbandet.
• Solpanelen behöver en kontakt så att den kan demonteras enkelt vid kappsegling. 
• Experiment med ett bogspröt till gennakern av en spinnakerbom från en IF.
• Fixa bättre finish på båtens botten, våtslipa åtminstone främre halvan av köl och roder med 240-papper. Precis som att det skulle gör någon skillnad på den nivå vi seglar :)
• Däcksbelysning. Ett gäng starka lysdioder i underkant av topplanternan kommer nog att lysa upp däcket bra. Av en slump upptäckte jag att det lägligt nog är min gamla kursare Hans Mark som driver Ledbutiken, han är minst lika intresserad som jag av sådant här pyssel och vi har bollat olika lösningar. 

Under tiden får båten klara sig själv i kylan. Några torrbollar har fått jobba med att hålla torrt i kylan inombords, men istället för att köpa refill för 80 kr har jag skaffat en 25-kilossäck med kalciumklorid (det är det som torkar luften i en Torrboll) för 130 kr och med ett durkslag i en hink blir det en "torrboll" XXL. 

Och till slut lite film i vintermörkret. 

Min idé om landgång var naturligtvis onödigt komplicerad. En betydligt enklare lösning som dessutom löser flera av problemen är att använda en tvärslå som stöd för landgången. Tvärslån har spår för pulpitrören som låser fast den när man lägger den på plats. Den vilar på pulpitens båda sidor, därmed blir det stabilt och bra. Landgången hängs på tvärslån med en tamp som placeras i ett fräst spår på baksidan av tvärbrädan.  

Själva landgången är gjord av en 22x195 bräda som är förstärkt med 25x50-brädor som fästs på sidorna genom frästa spår och rostfri skruv. Detta gör att landgången blir lätt och smidig men ändå tillräckligt hållbar.
 
Denna konstruktion av landgång fungerar riktigt bra, jag är helnöjd. Det är lätt att komma ombord även för treåringen, man kan använda pulpiten som ledstång och sedan är det bara att ta ett kliv på tvärbrädan. Man slipper trängas med försegelrulle när man ska ombord. Landgången går snabbt och enkelt att sätta dit och ta bort. Bara hänga den på plats.

Enda bristen är att landgången är i smalaste laget, den kunde gärna vara 5 cm bredare.

     

En liten gummibåt är nästan ett måste, inte minst för barnens skull när man ligger i en naturhamn för att kunna utforska omgivningarna och göra små utflykter. Men hur kul är det egentligen med en tung, stinkande, rykande och bullrande och allmänt besvärlig bensinutombordare? Det vore betydligt trevligare med en ljudlös liten motor som knappt väger något. Finns det sådana? Javisst - elmotorer.

Haken med elmotorer
Det är bara en hake. Batteriet. För att få med sig tillräckligt med ström krävs det ett blybatteri och sådana väger - just det - bly. Eller finns det några alternativ idag? Kanske nickel-metallhydrid med tillräcklig kapacitet utan att man behöver ruinera sig? Eller till och med litium-jon, som har ännu högre kapacitet. Nackdelen med LiIon-batterier är dock att de är lite instabila och känsliga och har en tendens att svälla upp eller fatta eld om laddningen inte görs helt rätt. Brinnande laptops har man ju hört talas om. Inget att leka med alltså. Litiumjonbatterier är inte helt billiga heller. Det får nog bli ett vanligt hederligt 75Ah fritidsbatteri à 20 kg.

Sedan ska batteriet kunna laddas ombord också. Vi har solpaneler på båten och ska man ta full miljöpoäng ska såklart jollens motor drivas av solen, så en snabbkoppling på laddningsregulatorn för att låna solström kanske kan vara en god idé.

Det finns en hake till och det är att elmotorerna oftast inte har så hög effekt, de vanliga trollingmotorerna brukar motsvara någon enstaka hkr bensinmotor. Men ska man mest göra småturer räcker det nog, och framför allt är det väldigt trevligt att kunna göra nästan ljudlösa utflykter i vikarna. 

Fungerar bra

Jag köpte en begagnad elmotor av märket Evinrude, den har 35 kP dragkraft att jämföra med den minsta Minn Kota på 30 kP. Med den motorn och en person i jollen kommer man upp i 2,7 knop enligt en hand-GPS. Det duger alldeles utmärkt för små utflykter. 

Uppdatering: Här är en diskussion om ombordladdning av jollens batteri.

Jag har en liten idé om en variant på landgång för fören som vore intressant att testa. Det bygger på att man går på båten på sidan av pulpiten istället för mitt fram där man brukar sätta en stävstege. Det brukar ju vara lite trångt framme i nosen med ankare, förstag, rulle, lanterna etc. Då är det bättre att kunna kliva av och på lite längre bak på sidan av pulpiten. Där är mer svängrum, och så har man fördelen att kunna hålla sig i pulpiten och peket när man går på landgången. Dessutom slipper man klättra på en stege, och det blir ändå mindre brant om det är stor nivåskillnad till bryggan eller klippan än det hade varit med en landgång längst fram i fören. Jämfört med en vanlig stävstege får man alltså smidigare ombordstigning, man hamnar längre in i båten direkt, man får något att hålla i och det blir mer som en ramp eller trappa istället för en stege. Det verkar betydligt bekvämare, men det återstår att se hur det fungerar i verkligheten.

Förvaring

Genom att fälla ner plattformen och vrida landgången bakåt blir även förvaringen ordnad på ett smidigt sätt.Det ska även vara enkelt att ta loss landgångens planka från plattformen med hjälp av en bult med sprint så att den kan användas löst till allehanda behov.

Här är en skiss på hur den skulle kunna se ut i utfällt läge. Plattformen har en fällbar konsol som stöd, sådana konsoller finns i rostfritt och är låsta både i uppfällt och ihopfällt läge.

Problem

Två saker kan bli problematiska. Dels kan det bli lite vingligt eftersom pulpiten som kommer att hålla hela tyngden när man går på landgången inte är särskilt stabil i sidled. Pulpiten behöver stöttas med en stum tamp som fästs i relingen på motsatta sidan.
Dels lutar pulpiten ganska mycket utåt så konsollen hade behövt ha lite större vinkel än 90 grader för att passa som bäst. Kanske går detta att lösa med distansklossar vid infästningen i relingen. Man får se hur det blir i verkligheten.

Alternativet

Med en vanlig stävstege kan det bli ganska äventyrligt att ta sig i land. Brant, smalt, ibland lite rangligt, rent allmänt ganska otryggt. Dessutom måste man fortfarande tränga sig förbi försegelrullen. 

Fortsättning följer