Etikettarkiv: projekt

Landgång

Jag har en liten idé om en variant på landgång för fören som vore intressant att testa. Det bygger på att man går på båten på sidan av pulpiten istället för mitt fram där man brukar sätta en stävstege. Det brukar ju vara lite trångt framme i nosen med ankare, förstag, rulle, lanterna etc. Då är det bättre att kunna kliva av och på lite längre bak på sidan av pulpiten. Där är mer svängrum, och så har man fördelen att kunna hålla sig i pulpiten och peket när man går på landgången. Dessutom slipper man klättra på en stege, och det blir ändå mindre brant om det är stor nivåskillnad till bryggan eller klippan än det hade varit med en landgång längst fram i fören. Jämfört med en vanlig stävstege får man alltså smidigare ombordstigning, man hamnar längre in i båten direkt, man får något att hålla i och det blir mer som en ramp eller trappa istället för en stege. Det verkar betydligt bekvämare, men det återstår att se hur det fungerar i verkligheten.

Förvaring

Genom att fälla ner plattformen och vrida landgången bakåt blir även förvaringen ordnad på ett smidigt sätt.Det ska även vara enkelt att ta loss landgångens planka från plattformen med hjälp av en bult med sprint så att den kan användas löst till allehanda behov.

Här är en skiss på hur den skulle kunna se ut i utfällt läge. Plattformen har en fällbar konsol som stöd, sådana konsoller finns i rostfritt och är låsta både i uppfällt och ihopfällt läge.

Landgang

Problem

Två saker kan bli problematiska. Dels kan det bli lite vingligt eftersom pulpiten som kommer att hålla hela tyngden när man går på landgången inte är särskilt stabil i sidled. Pulpiten behöver stöttas med en stum tamp som fästs i relingen på motsatta sidan.
Dels lutar pulpiten ganska mycket utåt så konsollen hade behövt ha lite större vinkel än 90 grader för att passa som bäst. Kanske går detta att lösa med distansklossar vid infästningen i relingen. Man får se hur det blir i verkligheten.

Alternativet

Med en vanlig stävstege kan det bli ganska äventyrligt att ta sig i land. Brant, smalt, ibland lite rangligt, rent allmänt ganska otryggt. Dessutom måste man fortfarande tränga sig förbi försegelrullen. 

Landgang-stege

Fortsättning följer

Montering av segelnummer

I ett ganska platt paket kom segelmärke, siffrorna och bokstäverna med posten. I paketet låg även en fusklapp med det exakta utseendet för segelmärket. Det var ju tur det…

Så en kväll var det dags att skrida till verket. Barnen hjälpte mig att packa upp storseglet i vardagsrummet, ungefär halva seglet gick det att få plats med. Segelnumret ska sitta högst på styrbordssidan så vi började med den sidan.

Efter mycket mätande och funderande placerade jag ut bokstäverna och siffrorna så de skulle få plats mellan de övre genomgående lattorna, det blir ungefär 4-6 meter från toppen, ganska nära akterliket för att genua och gennaker ska skymma så lite som möjligt. Siffrorna är 375 mm höga och det ska minst 75 mm mellanrum enligt reglerna. De är ganska styva så länge skyddspappret sitter kvar, men sedan blir det en väldigt sladdrig och klibbig tygbit så det var lite klurigt att montera.

Det blev dock bra till slut och nu återstår bara att märka upp gennakern.

SegelmarkeP1050622P1050625P1050626

Jakten på ett segelnummer

Libelles segel var helt omärkta och anonyma när vi tog över båten. Varken segelmärke eller nummer. Så kan vi ju inte ha det. Men kan man bara klistra dit vilka siffror man vill? Och ska det stå S eller SWE? 

Nummerupplysning
Efter lite letande hade jag grävt ner mig i Kappseglingsreglerna appendix G, där det står om igenkänningstecken i segel. Lite overkill kanske, vi kommer visserligen att kappsegla en del med båten men ambitionerna är inte precis inriktade på elitnivå. Men det kan väl ändå fungera som lite vägledning. Frågan gäller framför allt om man ska registrera ett officiellt nationellt segelnummer när jag egentligen bara vill få dit båtens tillverkningsnummer 452. Jag letade upp ansökningsformuläret hos Svenska Seglarförbundet, där står att vill man ha eget nummer och inte bara ett nummer i SSFs femsiffriga löpnummerserie kostar det 1000 kr att registrera. Det kändes som lite väl lyxigt, och man kanske skulle nöja sig med att bara klistra dit numret i seglet och låtsas som det regnar. Men så visade det sig att just nummer 452 råkar vara ledigt, så då går det att registrera för bara 400 kr. Som hittat! Så får det bli, det kan det ändå vara värt. Libelles segelnummer blir SWE 452 och det är minsann ett officiellt nationellt segelnummer, så det så!

Segelmärke nästa

Nästa steg blir att få tag i hur själva segelmärket ser ut, och det var inte det lättaste. Jag sökte efter bilder på Elan-båtar där man ser segelmärket men det var faktiskt svårt att hitta, antingen visade bilderna bara båten och inte riggen, eller var det bilder på charterbåtar utan tillstymmelse till segelmärken. De vanliga samlingarna med segelmärken hade inte några Elan-märken heller. 

Till slut hittade jag en bild på den egna datorn från en båt vi tittat på tidigare. Så nu visste jag ungefär hur det ska se ut. 

Segelmarke

 

Beställning
Nu var det dags att beställa siffror och märke. North Sails som är en av hovleverantörerna av Elan-segel ville ha 650 kr för två segelmärken (ett på varje sida) + 40 kr per tecken. Jag kollade även med Boding, de var faktiskt lite dyrare per tecken. Sammanlagt 24 tecken blir det för segelnummer till storsegel + gennaker. Enligt North Sails är det riktiga segelmärket ett ”e” med siffrorna 333. Det är ju logiskt, även om jag inte sett siffrorna på någon bild. Jag passade även på att beställa lite svart tejp (konturband) att sätta på storseglet för att lättare se seglets form, twist och buk. 

Nu blir det intressant att montera siffrorna på seglen. Storseglet har vi här hemma så det börjar vi med, gennakern får jag ordna längre fram.

Jag diskuterade även denna fråga på Hamnen.se:s forum.